Hemmet i Å.
By: Å nr 5:5
Gårdstyp: Hyresfastighet
Gårdsnamn: Hemmet i Å
Tillägg: Av gamla nr 3, även kallat Bygget och fattighuset
Ägare: Jörgen Sundvall och Carina Gustafsson
F. ägare: Håkan Holmström
Hans Ersson 1840-1929 "Hans-Ers" se "Yst i Svea", tog kvar en tomt och timrade upp "Bygget" i tre våningar. Våning 1, med genomkörning på mitten, våning 2, bostad med veranda och "loftgång", våning 3, bönsal. Ett ovanligt hus i dåtidens Jättendal."Hans-Ers" sålde till Jättendals kommun, som rustade huset till vårdhem. Det var inflyttningsklart i nov 1891. Själv köpte "Hans-Ers" en hemmansdel i Lindsta se nr 8:2. Hemmet i Å fick sin första föreståndarinna 1891 det var Ida Boman från Stockholm i ett år, därefter Anna Stark i tre år. Många föreståndarinnor har avlöst varandra fram till 1957, då de boende flyttade till Hagängsgården. Huset drevs som hyreshus några år av kommunen. Håkan Holmström köpte fastigheten 1994 och sålde till Jörgen Sundvall 2002.
Bönhus-Hans del 1.===
Hans Ersson och hustru Karin voro nu bondfolk och brukare av Å nr. 5, eller Öst-på-svedja som gården kallades.
Men intresset för jordbruket synes ej varit så påfallande stort, redan år 1871 såldes fastigheten till Nils Persson från Sannagården i Lönnånger, ”Sanna-Nisse” som han gementligen kallades.
Hans Ersson var född 1840 och hustrun 1842 och båda makarna voro alltså i 30 års åldern när de tröttnat på modernäringen.
Men han hade då fått högre vyer för livet. Han hade beslutat sig ta avstånd från det materiella, jordiska, för att mera få ägna sig åt kontemplation och andlig verksamhet.
Hans Ersson var en säregen person. Tidigt anslöt han sig till baptisterna och började deltaga i andakts-stunder, vittna och predika. I kroppsligt avseende var han kort, undersätsig och kraftig med vårdat helskägg. Hans betraktelser präglades av stereotypiskt gravallvar liksom under hypnotisk suggestion. Aldrig en gest eller rörelse-endast skägget rördes när han vittnade och tolkade sanningsordet.
Vid försäljning av hemmanet förbehöll han tomtplats nere vid byvägen till Djursta. Det var ej så stort område knappt 1 000 kvadratmeter. Där uppförde han nu åt sig sitt nya jordiska hem, som samtidigt var ämnat bli samlingsplats, ett Betel, för makarna och deras meningsfränder för gudstjänst och förberedelse för ett kommande liv. Baptisterna saknade nämligen egen samlingslokal och måste samlas i hemmen med deras trånga utrymmen.
Det var en egendomlig byggnad som sålunda kom till, så märklig, att ingen i socknen sett dess make. Den var uppförd efter den gamla enkelbreda typen, dock något bredare än vanligt. Den vanliga byggnadstypen var åtta alnars bredd, men denna byggnad var omkring nio alnar med tre rumslängder eller omkring 24-25 alnar i längd. Men så var den tre våningar hög.
Vid denna tid, på 1860-70 talet, hade visserligen en och annan av de s.k. korsbyggnaderna med två rumsbredd och 1½ våning i höjd börjat uppföras, men största delen av bebyggelsen bestod ännu av en-våningshus i enkelbredd. Med hänsyn därtill, kom Hans Erssons gård att betraktas som en veritabel skyskrapa. Då familjen endast bestod av de två makarna och hustruns gamla moder, var det nog mången som frågade sig vad gården skulle utnyttjas till.
Första våningen var uppförd av resvirke, stolpar med grova strävor och klädd med bräder. Hur den från början var avsedd att utnyttjas kan ifrågasättas, den var inredd med golv å båda ändarna med portar på båda sidor mitt på byggnaden med möjlighet till genomkörning. Andra våningen inrymde bostadslägenhet, på norra änden det stora köket/vardagsrummet, omkring 8/9 alnar i kvadrat, så förstuga och en större kammare eller stuga i mitten. Södra änden var indelad på längden i ett rum och en mindre kammare. I jämnhöjd med andra våningen var en öppen veranda utbyggd på västra sidan, med ingång till förstugan. På grund av höjden kom alltså förstutrappan att omfatta omkring 15 trappsteg.
Tredje våningen inreddes till gudstjänstlokal. Södra delen omkring 3/5 delar av längden upptogs av samlingssal, som väl var 9/14 alnar i ytinnehåll. Resten upptogs av förrum med uppgång för trapp från förstugan. Både andra och tredje våningarna voro uppförda av timmer. På bakgården, mot norra gaveln, var uppfört en mindre uthusbyggnad.
Den nyuppförda gården kom att få heta ”Bygget”.
Under närmaste tiotal år, eller tills kapellet i Lindsta uppfördes i början av 1800 talet, hade baptisterna sina möten och sammankomster i bygget. Även långt senare utnyttjades lokalen vid något enstaka tillfälle och själv har jag någon sådan gudstjänst i minnet. Det måste alltså ha varit så sent som 1888 eller 1889, då mitt minne knappt sträcker sig längre.
Hans Erssons namn ändrades efter gårdens karaktär, och när jag började minnas honom kallades han allmänt Bönhus-Hans. Under dessa år var givetvis Hans Ersson en av de ledande inom baptistförsamlingen och efter vad jag hört berättas även föreståndare en tid.
Sedan baptisterna flyttat sina bopålar från Å, minskades antagligen Hans Erssons inflytande bland trosfränderna, eller kanske svalnade hans eget intresse och så småningom skildes han helt från församlingen. De materiella tingen hade också under tiden ånyo kommit att intressera honom, antagligen tröttnade han på overksamheten. Han inköpte några tunnland jord i Sandbäcken och skaffade sig en del husdjur, bl.a. häst. Stall för djuren inredde han i första våningen, under bostadslägenheten.
Jättendals Hembygdsförening